19IRLAB THERAPEUTICS ÅRSREDOVISNING 202218 IRLAB THERAPEUTICS ÅRSREDOVISNING 2022
INNEHÅLL | ÖVERBLICK | MÅL & STRATEGI | FORSKNING & UTVECKLING | OMVÄRLD & MARKNAD | HÅLLBARHET | ORGANISATION | AKTIEN | FINANSIELL RAPPORT | BOLAGSSTYRNINGSRAPPORT
Vid Parkinson försvinner nervcellerna som använder
signalsubstansen dopamin långsamt och orsakar en mins-
kad nivå av dopamin i hjärnan. Sjukdomen utvekclas lång-
samt och diagnostiseras vanligen inte förrän nära 80
procent av hjärnans dopaminproducerande nervceller
har försvunnit.
Sjukdomen är både kronisk och progressiv vilket innebär
att den är både livslång och förvärras med tiden. Parkinson
debuterar vanligen efter 60 års ålder men kan även drabba
yngre personer. Man vet inte exakt vad som orsakar sjuk-
domen och det finns idag inget sätt att hindra uppkomsten
eller bromsa utvecklingen av den. Under senare år har ett
antal genetiska avvikelser kunnat påvisas, men sammanta-
get svarar de för en liten andel av alla diagnostiserade fall.
Se illustration på nästa uppslag för en översikt av sjuk-
domens olika faser och symtom.
Motoriska och icke-motoriska symtom
Parkinson förknippas främst med karaktäristiska motoriska
symtom som skakningar (tremor), muskelstelhet, rörelse-
hämning och balansproblem (så kallat postural dysfunktion).
Dessa symtom ger upphov till svårigheter att gå, påbörja
rörelser och att utföra upprepade rörelser (som att skriva
eller borsta tänderna), nedsatt ansiktsmimik, försvagad röst,
försämrad balans och återkommande fall. Rörelserna blir
mindre automatiserade, långsammare och kräver större
mental ansträngning.
Parkinson ger även upphov till så kallade icke-motoriska sym-
tom vilka bland annat är relaterade till kognition som till ex-
empel minnesfunktion, tankeförmåga, planeringsförmåga,
beslutsfattande och inlärning eller till den psykiska hälsan
som depression, ångest, trötthet och sömnproblem. Det så
kallade autonoma nervsystemet kan också drabbas, vilket kan
ge upphov till problem som blodtrycksfall, impotens och in-
kontinens.
Neuropsykiatriska symtom
I senare faser av Parkinson utvecklar personer ofta psyki-
atriska symtom som till exempel psykossymtom i form av
hallucinationer och vanföreställningar. Personer med Par-
kinson drabbas även av kognitiv försämring, vilket gradvis
blir värre under sjukdomstiden med svårigheter med upp-
märksamhet, minne och exekutiv funktion.
Apati är ytterligare ett komplext symtom som perso-
ner med Parkinson och andra hjärnsjukdomar kan utveckla
över tid och som avsevärt minskar livskvaliteten för både
patient och närstående.
Grundsymtomen vid Parkinson
Parkinson påverkar nervsystemet och orsakar gradvisa för-
ändringar i kroppens rörelseförmåga och funktion. Symto-
men vid Parkinson varierar från person till person men det
finns tre huvudsakliga grundsymtom: skakningar (tremor),
stelhet (rigiditet) och långsamma rörelser (bradykinesi).
Personer med Parkinson ordineras idag anti-Parkinson-
behandlingen levodopa som behandlar dessa grundsym-
tom som tidigare beskrivits i texten.
Levodopa har utgjort standardbehandlingen vid Par-
kinson sedan 1960-talet och är för närvarande den enda
medicinen som ger symtomatisk lindring av sjukdomen
under hela dess progression. Levodopa har dock bety-
dande behandlingsrelaterade begränsningar, särskilt den
korta verkningstiden samt förekomsten av behandlings-
relaterade komplikationer i form av överdrivna ofrivilliga
rörelser (dyskinesier).
Det saknas idag en anti-parkinsonbehandling som är enkel
Parkinsons sjukdom är näst efter Alzheimers sjukdom den vanligaste neurodegenerativa sjuk-
domen. Globalt uppskattas nära nio miljoner människor leva med Parkinson, en siffra som kom-
mer att mer än fördubblas fram till år 2040. Dagens tillgängliga behandlingar är otillräckliga och
behovet av nya, effektiva läkemedel som kan förbättra livskvaliteten för personer med Parkinson
är stort och brådskande.
Parkinsons sjukdom
att dosera och som uppvisar en långvarig anti-Parkin-
son effekt utan att inducera de besvärande fluktuationer i
effekt eller andra komplikationer under långtidsbehandling.
Dyskinesier, ofrivilliga rörelser
En vanlig och svårbehandlad komplikation till kronisk levo-
dopabehandling är dyskinesier, ofta benämnda PD-LIDs
(efter engelskans Parkinson’s disease levodopa-induced
dyskinesias). Med dyskinesier avses ett ofrivilligt rörelse-
mönster som uttrycks onormalt kraftigt och ihållande och
som orsakas av den levodopabehandling personen måste
ta för att hålla sig rörlig. Dyskinesierna är ofta mycket be-
svärande och överskuggar till viss del nyttan av levodopa-
behandlingen som är nödvändig för att behandla grund-
symtomen. De uppkomna dyskinesierna minskar därmed
den tid av dygnet då patienterna har god rörelseförmåga
och kan kontrollera symtomen. Mer än 30 procent av
patienterna med Parkinson utvecklar sådana dyskinesier
inom fem år och cirka 60 procent inom 10 år från start av
behandling med levodopa.
1
Rädslan för att öka tiden med
besvärande dyskinesier leder ofta till att läkare tvingas
ordinera en lägre dos av levodopa än vad som hade varit
optimalt för behandlingen av grundsymtomen.
I Europa finns idag inget godkänt läkemedel för behand-
ling av PD-LIDs. Läkemedlet amantadin används sedan lång
tid vid PD-LIDs, även om det inte är godkänt för den indi-
kationen. Under 2017 godkändes amantadine ER, en lång-
tidsverkande formulering av amantadin, i USA för behand-
ling av PD-LIDs. Amantadin kan fungera väl för de patien-
ter som tålererar dess biverkningar och är associerat med
bland annat psykiatriska sidoeffekter såsom hallucinatio-
ner. Andra alternativ för patienter med PD-LIDs är kirur-
giska metoder, såsom deep brain stimulation (DBD) men
dessa övervägs endast för de allra svåraste fallen på grund
av behandlingarnas biverkningar och höga kostnader.
Försämrad balans och fall
Försämrad balans och en rädsla för att falla försämrar var-
dagen påtagligt för många personer med Parkinson. Kopplat
till balansnedsättning finns nämligen en markant ökad risk
för fall. Personer med Parkinson har två-tre gånger högre
risk att falla jämfört med friska personer i samma ålder.
Skador relaterade till fall är en av de största orsakerna till
att personer med Parkinson uppsöker akutsjukhus. Ungefär
60 procent av personer med Parkinson faller varje år och
av dessa faller ungefär 70 procent regelbundet. Detta leder
till betydande ökningar av skador och därmed vård- och
samhällskostnader. I USA uppskattas sjukvårdskostnaderna
vara cirka 300 000 kr (omräknat från 30 000 USD) för varje
fallskada hos personer över 65 år. Komplikationer som kan
associeras med fall är frakturer och mjukdelsskador som
leder till minskad rörlighet och sämre livskvalitet.
Levodopa och andra liknande läkemedel hjälper mot
nedsatt rörelseförmåga och skakningarna, men är inte
effektiva för att förbättra balans och kognition.
Kognitiv försämring
Kognitiv försämring anses vara en svår komplikation av Par-
kinson eftersom den kan påverka personens förmåga att
utföra vardagliga uppgifter, tänka, planera och fatta beslut.
Ungefär 12 procent av vuxna i åldern 65 år eller äldre
upplever kognitiv försämring. Denna siffra är ännu högre
bland personer som lever med en neurologisk sjukdom.
Kognitiv försämring kan inkludera problem med upp-
märksamhet, minne, inlärning, språk, tänkande, rumsupp-
fattning och exekutiva funktioner. Personen med Parkinson
kan uppleva svårigheter med att koncentrera sig, glömma
saker, ha svårt att hantera flera uppgifter samtidigt, pro-
blem med att hitta ord och förlora förmågan att utföra
enkla dagliga uppgifter som att klä sig eller laga mat.
Vidare påverkas även individens livskvalitet genom att
begränsa deras självständighet och förmåga att delta i
sociala aktiviteter. Det kan också öka risken för fall och
andra olyckor. Dessutom kan det vara en källa till oro och
stress för patienten och deras anhöriga.
Orsaken till kognitiv försämring och neuropsykiatriska
symtom vid Parkinson och andra neurologiska sjukdomar
antas vara en försvagning av nervsignalering i hjärnbarken.